I morse var vi uppe tidig för D skulle skriva prov över nätet och han vill vara alärt då och provet skulle vara inskickat vid 11 och man hade 35 min på sig. Jag tog en promenad på stranden och han stannade hemma och laddade med kaffe.
Sen åt jag och tog en dusch medan provet skrevs och det verkade som att det gick bra. Vi tog en runda på stan innan det var dags för att kliva på bussen till Uni. När vi kom förbi Circle on Cavil kikade vi in på SABA och då var den coola killen som jobbar där och som har pratat med oss förut på prathumör. Han gav oss en lista på ställen där man kan ta en drink utan alla backpackers och även sin Facebook så han kan tala om för oss när det händer nåt i krokarna. Vart man ska klippa sig visste han dock inte så vi får helt enkelt anamma surffrillan...
Dagens konstighet kom när vi väl var på bussen, en tant började prata med oss! Hon såg ut som skogsmulle personifierad och var norsk och hade antagligen hört oss prata för hon babblade konstant med oss under hela bussturen. Hon bodde i Surfers och hade en mängd barn och vissa bodde här och vissa i Sverige, hon bodde granne med sin son och nu skulle hon sätta upp en lapp på Uni för de behövde nån som hyrde det tredje rummet i deras lägenhet. Lägenheten låg i Q1, den högsta byggnaden här på Gold Coast som bara ligger ett kvarter från där vi bor. Det konstiga med tanten var att hon pratade på om hur viktigt det var för hennes söner att ha en skandinav som flyttade in och inte nån som kom från ett oärligt släkte. (Hon sa så) Jag försökte säga något om att de var väl ganska lika oss här till sitt sätt att vara men hon lyssnade inte riktigt och sen gnällde hon på hur högt japanerna pratade när hon skulle gå på skogspromenad och att hon minsann hade låtit dem höra det också. Hon bjöd för övrigt med oss på nästa promenad men hon skulle inte med själv utan skicka sina söner och vi skulle då lära dem svenska. Hennes andra problem var att hon ville ha sin dotter hit som bodde i Sverige och frös och faktiskt hade kört av vägen en gång för att det var så halt i Sverige. Problemet med det var att hennes andra dotter skulle då bli väldigt ensam för hon kunde inte åka för hon hade nåt chefsjobb. Det roligaste var ändå hennes irritation över att de inte kan säga IKEA rätt här och att det kan väl inte vara så svårt att säga I som I och inte som A. Jag förklarade att det hade med betoning och diftongerna att göra men hon var mycket upprörd. Vi har aldrig träffa nån liknande människa någonsin, hon var helt unik.
Med detta vill vi säga att vi tycker synd om hennes son och att vi är tacksamma för våra mammor.
Hade föreläsning och tute här idag och avnjöt en flat white på en bänk utanför för att lugna oss efter tantdrabbningen...
Bussväntan, vet aldrig hur lång tid det kan ta...(Detta är alltså inte busstop utan nästa station, bra när vi är i bortre änden av Uni.
Balkongen direkt till vänster om det stora trädet tre våningar är vår, där det är en vit stol om ni ser;)
Ska plugga lite nu, jag har en media release att göra klart till imorn och David ska läsa marknadsföring.